Den omtalade Gävlesalongen Sotlugg & Linlugg har fått en ­systersalong i Borlänge. Bakom företaget står Jenny Nordqvist, entreprenör ut i finger-spetsarna – aldrig helt nöjd, alltid inställd på nästa steg. I Jennys värld kan allt bli ännu vassare och bättre.

I Gävle gäller det att sticka ut på rätt sätt. Konkurrensen är tuff att tackla – ­likaså jante­mentaliteten som envist ­hänger sig kvar. På en mindre gata kan det ligga uppemot fyra salonger. De som ­klarar att locka kunder utan att verka kaxiga blir vinnare i denna ­anspråkslösa stad – som samtidigt jobbar på självförtroendet att ta större plats. Många Gävlebor anser att de måste bli bättre på att våga ta för sig, enligt Jenny ­Nordqvist, vd och grundare av Sotlugg & Linlugg.

På något sätt har Sotlugg & Linlugg framgångsrikt lyckats slå sig fram på den svårmanövrerade Gävlemarknaden. Men i stället för att hålla lagom hög profil, har ­Jenny Nordqvist djärvt satsat alla sina kort på att skapa någonting magnifikt. Det började med en ny och stor­slagen salongsmiljö för fem år sedan: När de växte ur den förra lokalen intill Stortorget, slog Jenny till på bottenplanet i den gamla Riksbanken som då hade stått tomt i åtta år.

– När man kliver in känner man ”wow”. Lokalen är från 1899; det är jättehögt i tak, marmorpelare och ­bevarade gamla myntvalv. Den är otrolig, säger hon.

Övervåningen hyrs av ett företagshotell och nio ­företag behöver passera salongen för att ta sig till sina arbets­platser en trappa upp. Den undre våningen – där Sotlugg & Linlugg ligger – var därför svåruthyrd. Men till skillnad från de flesta andra såg Jenny Nordqvist bara fördelar med passagen som löper rakt genom lokalen.

– Det är bra att det finns ett flöde. Planeringen av lokalytan är genomtänkt; vi har skärmat av så att passagen blir ett naturligt stråk i salongen. Det enda problem vi hittills har stött på var när vi skulle teckna försäkring. Eftersom så många har tillgång till lokalen blev det svårt att försäkra den, konstaterar hon.

En salong i Hälsingland är nästa vision att uppfylla.

De stora kliven i Sotlugg & Linluggs ­utveckling har tagits efter flytten till riksbanksbyggnaden 2013. Men låt oss ändå backa några steg till de första åren, innan alla bitar hade fallit på plats. År 1994 var Jenny 19 år och nybakad student från frisörutbildningen. De större salongerna med många anställda verkade på väg bort; ­trenden var att hyra sin stol. Jenny köpte in sig i en salong där samtliga ägare (fyra med Jenny) hade var sin hyrstol. Salongen nybildades samma år och fick namnet Sotlugg & Linlugg. Ganska snart kände Jenny sig rastlös. Hon ville göra mer som företagare; lönsamheten i en hyrstols­salong var för dålig, ansåg hon.

– När du har en salong med enbart hyrstolar får du in en konstant summa som täcker omkostnaderna. Jag ville ha en växande lönsamhet i företaget, säger Jenny ­Nordqvist.
Övergången till en salong med anställda föll sig naturligt när flera av dem som hyrde stolar bestämde sig för att öppna egna salonger. I samma veva valde också två av ägarna att lämna verksamheten. Men innan Jenny ­Nordqvist och kompanjonen Pernilla Kilgren hade fått sina första anställda på plats, tvingades de igenom ett riktigt stålbad.

– När vi hade tappat alla hyrstolar täckte Pernilla och jag alla omkostnader själva under nästan ett helt år. Det var en kännbar ekonomisk svacka, vi var nära konkurs­läge. Men vi bet ihop och till slut ordnade det till sig.

I dag har salongen i Gävle nio anställda. Två av ­frisörerna är även utbildade barberare; flera har ­också kompletterat sin kompetens med makeuputbildning. Själv ägnar Jenny Nordqvist mesta delen av sin tid åt att vara ledare och driva företaget framåt. Men tisdagar ­viker hon åt sina ”vipisar” – kunderna som är mest ihärdiga med att boka långt i förväg. Flera av dem har hängt med sedan starten.
– Om jag tog bort kunddelen, skulle det bara bli ­modellklippningar till hemsidan. Det är nyttigt att vara ute i salongsmiljön. Jag vill känna av stämningen både mellan frisörer och kunder och mellan frisörerna på ­salongen. Det är också mental avslappning att lägga allt åt sidan och ha hundra procent kundfokus.

Två dagar i veckan är Jenny på den helt nyöppnade ­filialen i Borlänge. Att det blev just Borlänge har sina skäl, berättar hon.

– Jag är mycket för att lyssna på tecken och känna av. Under en och samma vecka nämndes Borlänge så många gånger: En tjej från Älvdalen som sitter i vår styrelse tyckte att vi skulle öppna en salong där eftersom ­Borlänge är precis som Gävle – jantelagen och musikådran är stark. Mentaliteten i städerna är densamma. Sedan träffade Hanna, som är en nyckelperson i företaget, en kille från Borlänge som hon bestämde sig för att flytta ihop med. Så jag ringde upp näringslivschefen i kommunen och ­bokade in ett besök.

– Bemötandet jag fick var fantastiskt. Näringslivs- och centrumchefen i Borlänge visade mig runt – och jag ­kände att precis så här välkomnande ska det vara när man kommer utifrån till en ny stad.

Borlängesalongen öppnade i mitten av februari och ­ligger i centrum. Lokalen är inte pampig som den i ­Gävle – de har fått jobba mer på att få till den rätta känslan. Mycket av magin skapas i detaljerna, anser Jenny.

– I stället för en klassisk vänthörna har vi en popcornmaskin och en bioduk. Vi har letat massor på Blocket och hittat en jukebox och gamla skrivbord som vi använder i stället för arbetsbänkar. Vi letar även efter merchandise från lokala artister som Miss Li och Mando Diao.

Inredningen är genomtänkt i varje enskild detalj.

Rekryteringen till den nya salongen var en tuff process som ännu inte är i hamn – fler frisörer ska anställas under året. Kompetensbristen i branschen är klart kännbar.

– Man vill hitta folk som brinner för yrket, har drivet och håller hög kvalitet. Men i dag tittar jag mycket mer på personen än vad jag gjorde förr. Har man viljan och ­drivet kan vi lära ut kvaliteten. Alla som börjar hos oss går en utbildning för att lära sig vårt koncept, då går vi också igenom alla moment, säger Jenny Nordqvist.

För fem år sedan när Sotlugg & Linlugg ­bytte lokal i Gävle, uppdaterades också erbjudandet till kunderna. Menyn gjordes om och det egna konceptet ”style selection” lanserades. ­Grunden i style selection är hämtad från Wellas konsultationsupplägg.

– Jag började spåna för åtta år sedan och sneglade på hudvårds- och spabranschen som är duktiga på att ­erbjuda helhetsupplevelser. Varför ska prislistorna i frisör­branschen se ut som billiga thai-menyer? De ­lockar inte kunderna. Senare åkte jag på en utbildningsvecka med Wella som handlade om just det jag hade gått och tänkt på, säger Jenny Nordqvist.

– Efter Wellas utbildning började vi jobba med person­lighetskategorier, snygga bilder och härlig text på ­hemsidan. Så fort en kund vill färga håret kliver hon in i style selection och kan göra upgrades på plats – som när du väljer en plusmeny på McDonald’s.

Varje kund fyller i ett frågeformulär som konsultation­en sedan utgår från.

– Vi spar formulären i ett kartotek och tar fram dem inför varje besök. De är vår plattform i kommunikationen – man hamnar i en bra fas där både kunden och ­frisören förstår varandra. Vi konsulterar också alltid fram ett maxpris vid varje besök. Det blir så spänt vid kassan ­annars; många frisörer drar ner priset när de ska ta betalt. Nu vet kunden att besöket inte blir dyrare än det maxpris vi har angett från början.

Varje kund får också med sig en folder om produkterna som passar just deras hår och frisyr.

– Den blir som en liten bibel att använda mellan ­besöken. Kunderna känner sig sedda och omhänder­tagna, de märker att vi bryr oss.

Sotlugg & Linlugg vänder sig till ett kund­segment som vill lägga pengar på premium­behandlingar. Budgeten för att attrahera nya kunder via marknadsföring är minimal – men förmågan att trolla med små medel är desto större.

– Vi jobbar mycket över branschgränserna. I en liten stad krävs det att man samarbetar med andra för att byta kundkrets. Man ska aldrig vara rädd att fråga eller tänka ”gud vad sniket det verkar”. Vi har lagt ut massor av förfrågningar och aldrig fått ett nej. Nu är snöbollen i rullning och andra företag frågar i stället oss om samarbeten. Alla tycker att det är jättekul när oväntade branscher gör saker tillsammans, säger hon och fortsätter:

– Under Gävle skäggfest stod ett mikrobryggeri i baren på salongen, en köttbonde serverade ölkorv och en herrbutik sålde accessoarer. Det kostade ingen ingenting, alla företag promotade sig själva.
Inför varje nytt år planerar de in olika aktiviteter.

– Vissa fredagar har vi en bar och ett lokalt band som spelar. En helt vanlig onsdag tog vi in en magiker. ­Kunderna vet att det händer grejer; men inte när och vad det blir. Vi jobbar också med gerillamarknadsföring och kan till exempel ställa ut två barberstolar på en gågata under festivalen Gefle Metal. Skäggiga killar kommer förbi och folk stannar i flockar.

Jenny Nordqvist har visserligen fullt upp, men än finns flera visioner kvar att uppfylla. Salongerna i Gävle och Borlänge får sannolikt sällskap av ännu en de kommande åren.

– En salong i Hälsingland vore inte dumt, så att det blir en härlig triangel med salongerna i Gästrikland och Dalarna. Och får man tre salonger att funka öppnas nya möjligheter – som franchising. Då kan det finnas pengar att tjäna även som pensionär.

Du verkar inte vara rädd för utmaningar.
– De tuffaste smällarna har jag redan varit med om. Jag har gått igenom fyra lågkonjunkturer – hållit ut och hoppats att det vänder. Sedan är det bara att inse att det aldrig blir lugnt när man har en grupp anställda. Det går upp och ner hela tiden, men det är otroligt kul och väldigt givande.

 

Jenny Nordqvist

Vd, Sotlugg & Linlugg
Ålder: 44
Familj: Två döttrar, 14 och 7 år. Pojkvän.
Antal år som företagare: 24.
Anställda: I dagsläget 13, målet är att växa till 18 under året.
Förebild: Lyssnar på Framgångspodden och får nya idoler varje vecka. Inspireras framför allt av stora ­företag i andra branscher.
Därför gillar kunderna oss: Jag tror framför allt att det handlar om stämningen. Många skojar om att de vill bo i salongen.
Viktigaste lärdom: Jag har lärt mig så enormt mycket om mig själv av att bli ledare. Till exempel har jag lärt mig att inte ta saker så personligt. Jag har också fått en större acceptans för olikheter.
Så är jag som chef: Personalen säger att jag är rolig, rättvis, instruerande och tydlig. Jag tränar på att bli ännu tydligare och inte ta för givet att det som är självklart för mig också är självklart för andra.

 

AV: LINNEA BOLTER
FOTO: ALEXANDER LINDSTRÖM