Att gå från att vilja sälja sin del i salongen Surebabyyes till att bli majoritetsägare och expandera genom att öppna ytterligare en salong inom loppet av några år. Emma Mills livs- och karriärbana har varit allt annat än rak och det är först nu hon inser att det varit någon mening med allt.

Emma Mills, 42, växte upp i Vallentuna norr om Stockholm. Att hon ville bli frisör visste hon tidigt men då inte betygen räckte till för att komma in på frisörskolan föll lotten i stället på ett estetiskt program med inrikting på musik.

– Jag har hållit på mycket med musik under uppväxten, men vad jag inte visste var att linjen jag kommit in på hade en musikalinriktning och det är verkligen inte min grej, säger Emma och skrattar.

Broadway fick helt enkelt vänta och Emma funderade på vad hon skulle göra i stället. Att hon drogs till något kreativt var det inget tvivel om och nästa utbildning att avverka blev medieprogrammet.

– Jag tyckte om att fota och såg fram emot att få göra det på skoltid, men det visade sig att de delat upp ämnena i olika år med fokus på foto första året, radio andra året och tv det tredje året. Då tappade jag intresset och hoppade av även det utan att ha någon plan för vad jag skulle göra i stället.

Emmas kompis pappa visste att Emma drömde om att bli frisör och erbjöd henne en praktikplats på sin salong, Hair Master på Dalagatan i Stockholm. Det var först där Emma kom i kontakt med frisöryrket på riktigt och kände att hon hittat sitt kall. Året efter sökte Emma in till frisörgymnasiet igen och eftersom hon nu samlat på sig några gymnasiepoäng som kunde tillgodoräknas i ansökan kom hon in.

– Jag var 19 år när jag kom in på frisörgymnasiet och eftersom jag redan hade betat av en del kurser var det i princip hårlektionerna jag behövde gå på. Det ledde till många håltimmar och jag sökte praktik på Hårgänget. Det slutade med att jag skolkade hela tiden för att jag hellre ville hänga där om dagarna, berättar Emma.

På Hårgänget anordnades det ofta utbildningskvällar och till slut tjatade Emma till sig att få vara där på heltid, något som ledde till att hon hoppade av det tredje gymnasieprogrammet, frisör, också.

På Hårgänget kände sig Emma hemma och där blev hon kvar till 2001 då hon började hyra stol på MOC på Bondegatan i Stockholm. Efter det följde hon med till ”nya” MOC på Åsögatan och därefter hoppade hon tillbaka till att hyra stol på Hårgänget en sväng.

– När jag kom tillbaka till Hårgänget fick jag börja jobba med min gamla kollega Ola som också hade varit på andra salonger men kommit tillbaka igen. Det var verkligen jättekul!

Emma och Ola började spåna på idéer och suget efter att starta en salong tillsammans blev alltmer påtagligt.

– Vi sågs en söndag i Hornstull och käkade pizza. Vi hade båda tröttnat på Sofo, Götgatan och den svängen. Vi kände att Hornstull skulle passa oss att driva salong i. På väg hem gick vi av en slump förbi en ledig lokal och ringde hyresvärden direkt.

En vecka senare hade Emma och Ola startat aktiebolag, skrivit på ett hyresavtal och var i full gång med att planera sin gemensamma salong, Surebabyyes, som öppnade 2008.
efter en tid tog ola ledigt ett år från salongen för att gå en fotokurs och Emma kände att lusten att driva salong hade tvinat. De började se sig om efter någon som kunde tänka sig att köpa ut Emmas del av salongen, alternativt köpa hela.

– Det var då min nuvarande kompanjon, Claes, dök upp. Han köpte ut halva min del, alltså 25 procent av bolaget och tanken var att jag skulle hyra stol i Surebabyyes och att Ola och Claes skulle driva bolaget tillsammans.

Men så blev det som bekant inte. Ola tröttnade och det slutade i stället med att Emma köpte ut honom och blev i och med det plötsligt majoritetsägare i en salong som hon försökt sälja.

– Haha, ja, helsnurrigt när man tänker på det och försöker förklara hur det gick till, men det var så det var och det är jag glad för i dag, säger hon.

Claes Uvesten, Emmas nuvarande kompanjon, halkade in i frisörbranschen på ett bananskal. Egentligen hör Claes hemma i konstvärlden och skapar skulpturer, men när hans dåvarande sambo som var frisör letade efter en riktigt bra salong att arbeta på fick han nys om Surebabyyes via en kollega.

– Ibland känns livet lite magiskt. Jag träffade en ny kollega på jobbet, vi gick för att ta en kaffe på Copacabana och på vägen dit såg jag Surebabyyes och fick upp ögonen för den. Jag gick in och fick ett möte med Emma efter en timme, berättar Claes.

När Claes blev varse att man planerade att göra om i bolagsordningen på Surebabyyes erbjöd han sig att köpa in sig i salongen.

– Jag minns att jag just då fick en beställning på några skulpturer för exakt den summan det kostade mig att köpa in mig i salongen, säger Claes och fortsätter:
– Det är ju så roligt! Jag får vara den som inte har några förutfattade meningar, jag får vara den oproffsiga och inser att det faktiskt tillför något. Jag kommer ju från konstbranschen och kan tillföra saker därifrån. Emma är operativ chef medan jag servar saker hon inte hinner med samt det praktiska. Jag blandar mig i alla områden men Emma har huvudansvaret. Jag är med och fångar bollar hon inte hinner med samt det praktiska med saker som ska göras, fixas och beställas.

Man brukar ju säga att det finns någon mening med allt och när Emma var gravid och stod inför att bli ”självstående” förälder som hon själv väljer att kalla det, åkte hon till London på kurs med en kollega. Och det var där, när hon stod och jobbade på en docka som de första skoven kom.

– Hela handen svullnade upp och det bultade av smärta i den. Jag tog smärtstillande men ingenting hjälpte. Sedan fick jag ont i handlederna och i axlarna, det gjorde verkligen vidrigt ont, så ont att jag ville dunka huvudet i väggen, berättar Emma och det hörs att det är ett tufft minne för henne att återkomma till.

Väl hemma i Sverige blev Emma inbokad på ett besök hos en reumatolog. Det visade sig att hon fått en typ av reumatism som kommer i skov.

– Det kommer och håller i sig i ett dygn eller två sedan försvinner det helt, som om det aldrig funnits. Nu har jag inte skov lika ofta som förut och när de kommer är de inte lika illa, tack och lov.

Som nybliven förälder och diagnostiserad med reumatism blev yrket som frisör ohållbart.

– Antingen var jag sjukskriven för mina skov eller så vabbade jag. Jag tog då beslutet att sluta som frisör. Det kändes inte schyst vare sig mot kunderna eller mot de andra frisörerna på salongen som var tvungna att täcka upp och ringa och avboka kunder åt mig hela tiden.

Sagt och gjort. Emma blev den som drev salongen och klev av golvet, något hon i dag ser positivt på.

– När jag jobbade heltid som frisör hann jag inte med att sköta salongen. På sätt och vis blev allt till det bästa. Men det är konstigt att säga hejdå till kunder man haft i 20 år och inte se dem mer. Som tur är kommer vissa till min salong ändå så att man får heja på dem då och då.

2019 fick Emma och Claes höra att gamla MOC skulle säljas.

– Vi hade pratat lite löst om att öppna en salong till och när vi fick höra att den lokalen skulle bli ledig var det bara att köra. Vi renoverade hela sommaren och öppnade Ohyes i augusti 2020. Hade vi vetat att det skulle komma en pandemi kanske vi hade avvaktat, men shit happens, det är do or die, säger Emma och skrattar.

– Någon gång kommer det att bli bättre och det känns bättre att vi har något roligt att se fram emot när det väl lägger sig. Vi vill ju ha något mer att bita i, avslutar Claes. ◊

 

Av: Linnéa Wallin.
Foto: Magnus Ragnvid.