Tänk att det är så lätt att vara missnöjd med sitt utseende. Istället för att fokusera på alla positiva egenskaper är det så lätt att lägga sin energi på det vi tycker mindre om i vårt utseende. Det kan handla om allt från kroppsform till hårfärg eller ögonform, vi är tyvärr sällan nöjda med det vi har.

Nuförtiden upplever jag många gånger att vi dessutom strävar efter helt ouppnåeliga mål. Verkligheten ser faktiskt inte riktigt ut som den både vi själva och samhället målar upp. Nu pratar jag inte bara om reklamvärlden som retuscherar och förskönar utan kanske främst om vår egen världstolkning. Inbyggt i dagens alla kameramobiler ligger mer och mer utvecklade och avancerade filter som skalar av, förädlar och tar bort. Bilder vi ser stämmer allt mer sällan överens med verkligheten, och vad sänder det egentligen för budskap? Betyder det att vi inte duger som vi är? Att vi måste leva perfekta liv där alla bilder är glada och vackra. Betyder det att bilder av gråtande barn, stressade föräldrar, flottiga hår, tonårsfinnar eller rynkade pannor gör oss till sämre eller mindre värda människor? Självklart inte, det gör oss bara mer mänskliga och om du frågar mig, kanske ännu mer älskvärda! Jag säger dock inte att jag är det minsta bättre själv: Nej, tyvärr är jag precis lika fåfäng och använder ofta filter för att i mina ögon försköna. Dock börjar jag se och förstå konsekvenserna, och dessa skrämmer mig.

Dagens samhälle är tufft nog som det är, med krav på konstant nåbarhet och sociala mediers ständiga spegelbild av allas perfekta och lyckade liv. Samtidigt ser jag hur dagens tonåringar kämpar för att räcka till och leverera. Jag ser hur fåfängan och bilden av skönhet kryper ner i åldrarna. Jag ser hur min åttaåriga lilla tjej gör ett antal omtagningar innan hon lägger ut en musically för att få många likes. Dessa iakttaganden smärtar mig och jag inser vikten av att vi vuxna nu mer än någonsin behöver ta vårt ansvar.

Retuscherade bilder och en förskönad vardag är kanske inget vi kommer att kunna varken påverka eller undgå så istället tror jag på vikten av att göra våra barn och ungdomar medvetna. Medvetna om hur samhället ser ut fungerar, om alla människors lika värde, om inre skönhet och kanske viktigast av allt; medvetna om deras eget värde. Vi måste lära dom att livet både är svart och vitt och många gånger även har tusen grå nyanser däremellan. Lära dom att våga stå upp för den dom är, för utan filter, är dom faktiskt helt perfekta!