Det är full aktivitet i rondellen utanför, men innanför glaspartierna är tempot ett annat. De varma röda väggarna, tegel som plockats fram bakom gammal puts och soffhörnan som mer liknar ett vardagsrum ger precis den känsla Ajla Dervisevic ville åt.

– När vi flyttade hit bestämde jag mig: inte en enda vit vägg. Känslan ska vara att man kommer hem till någon. Varmt, välkomnande, lugnt, säger hon.

Studio Fashion har funnits sedan 2012. Från början var en egen salong aldrig planen.

– Jag har alltid varit väldigt intresserad av skönhet, smink och hår. Från början ville jag bli make up-artist, men ganska snabbt insåg jag att på en mindre ort är det svårt att bara leva på det. Frisöryrket kändes som en mer hållbar väg.

Hon läste till frisör på gymnasiet, tog studenten 2008 och började jobba både i sin hemstad Värnamo och i Anderstorp, cirka fyra mil bort. Gesällbrevet tog hon redan efter två år.

Efter några år med jobb både i Anderstorp och Värnamo blev pendlandet för mycket.

– Jag hade en halvtidstjänst här i Värnamo, men min dåvarande chef kunde inte erbjuda mer just då.
Samtidigt orkade jag inte pendla längre. Då var det min pappa som sa: “Men starta eget då?”
– För mig var det aldrig en dröm att bli egen. Jag ville bara jobba heltid med något jag tyckte var roligt.
Ändå satt de där, hon och pappa, och räknade klippningar vid köksbordet. Hur många kunder per dag som krävdes och vad som behövde omsättas för att ta ut lön.

– Jag kunde yrket, men inte allt runt omkring.
Företagandet var det svåra, inte färgkartorna.

– Men jag är väldigt nyfiken och tänker ofta att om alla andra kan – varför skulle inte jag kunna? Så jag bestämde mig för att testa. Blir det pannkaka får jag göra något annat.
En lokal dök upp och i januari 2012 öppnade Studio Fashion. Först stod Ajla där ensam, men bara i någon månad.

– Väldigt snabbt fick jag både min första elev och en tjej som hyrde stol och gjorde naglar. Två av de elever jag tog in då jobbar fortfarande hos mig i dag. Det är så fint att få följa deras resa.

Salongen växte ur den första lokalen på 70 kvadrat, flyttade till en större mitt på gågatan – och till slut vidare till dagens läge vid rondellen.

– Gågatan var jättebra på många sätt, men hyran var brutal. Ska man kunna utveckla företaget, frilansa mer och inte stå på golvet alla dagar, då måste omkostnaderna ner.

Steget bort från “A-läget” var ändå nervöst.

– Klart man tänkte: kommer kunderna att följa med? Vi gick från en stor, etablerad hyresvärd till en ny aktör, huset hade varit bilfirma innan och mycket var ofärdigt. Men magkänslan var bra – och den har jag lärt mig att lita på.
I dag konstaterar hon att läget snarare blivit bättre.

– Alla i Värnamo passerar rondellen. Vi syns på ett helt annat sätt nu, och vi har fönster runt om. Dagsljuset gör otroligt mycket för både kunder och frisörer.

Studio Fashion är en multisalong – men inte på det där “vi gör allt, lite halvdant”-sättet som ibland kan bli resultatet när tjänster staplas på varandra.

– Vi är fyra frisörer som jobbar mest med hår, säger Ajla. Utöver det gör jag och en kollega lash lift och brow lamination, vi har en sjuksköterska som kommer en dag i veckan för injektionsbehandlingar och mer avancerad hudvård, och en hudterapeut som gör klassiska ansiktsbehandlingar.

Naglar och fötter har de lagt ner, helt enkelt för att lokalen inte rymmer hur mycket som helst.
Kunderna älskar helhetstänket.

– De säger ofta: “Det är så skönt att kunna göra allt på ett ställe.” Klippa, färga, fixa bryn och fransar – gärna samma dag. En del skämtar om att det bara är massage som saknas för att de skulle kunna vara här en hel dag.

Just därför är Ajla noggrann med kvaliteten.

– Man kan inte göra allt om man inte tycker det är roligt på riktigt. Tycker du inte att bryn och fransar är kul? Låt bli. Vi har kollegor som tackat nej till att lära sig lash lift för att de inte känner att det är deras grej. Då är det bättre att de blir grymma på det de brinner för.

Ajla har tagit emot elever ända sedan starten, och gör det fortfarande.

– Vi har precis fått vår tredje anställda som tog gesällen för bara några veckor sedan. De flesta som varit hos oss har gått hela vägen från elev till färdig frisör och sedan stannat kvar. Det är jag superstolt över.

Just elevfrågan är viktig för henne – både för salongen och för branschen i stort.

– Man hör ju ofta att många frisörer slutar, av olika anledningar. Yrket känns inte lika hett som när jag gick gymnasiet, då var frisörlinjen svår att komma in på och alla ville bli frisörer. Samtidigt har praktik på salong alltid varit en av de viktigaste bitarna i utbildningen. Därför känns det självklart att ta emot elever om man har möjlighet.

Hon upplever också att dagens elever tillför nya kompetenser.

– De är ofta mycket vassare på sociala medier och foto än vi var. Vi har en elev nu som är helt magisk på föningar. Det passar ju perfekt i en tid när många vill ha stora, fönade hår.
Att höja statusen på frisöryrket har blivit en hjärtefråga för Ajla. Dels genom hennes arbete med eleverna, dels genom hennes nya uppdrag som ambassadör för Frisörföretagarna.

– Jag visste knappt vad jag sökte till, skrattar hon. I min ansökan skrev jag mest att “vi behöver fler visningar och färre ord”. Men jag brinner verkligen för yrket och vill vara med och påverka, så när chansen kom tackade jag ja.

När hon pratar om branschfrågorna återkommer hon ofta till utbildning, licenser och prissättning.

– Jag har gått tre år på gymnasiet och jobbat två år innan gesäll, så totalt fem år. Det är inte så att man bara blir frisör via Youtube. Absolut, det finns personer som är jätteduktiga utan att ha gått den vägen jag har, men jag tycker att vi borde prata mer om gesällbrev, mästarbrev och licens – och ställa krav på kunskap om man ska driva frisörföretag.

Hon ser gärna även hårdare regler kopplat till företagande.

– Varför kan vi inte säga att “inom tre-fem år efter att du startat salong ska du ha tagit mästarbrev” om du ska vara företagare? Och införa krav på kassaregister från noll kronor. Det skulle höja statusen, tydliggöra vad yrket faktiskt kräver – och göra det lättare att skilja seriösa företag från de som kör svart.

Prissättningen hänger ihop med det.

– Vi måste sluta rea ut oss själva. Det ska kosta att gå till frisören och få bra service. Vågar vi ta betalt för vår kunskap och vår tid, så gör vi också något gott för hela branschen.

När Ajla startade Studio Fashion var hon en frisör som blev företagare. I dag är hon tydligt båda delarna.

– Det är jättesvårt att vara arbetsgivare, kollega och chef på samma gång, säger hon och fortsätter:
– Två av tjejerna här står mig väldigt nära privat. En är min lillasyster och en brukar jag kalla “min lillasyster från en annan mamma”. Därför har jag varit extremt tydlig med att på jobbet är vi kollegor först.

Hennes styrka som arbetsgivare är, tror hon, att hon inkluderar alla.

– Jag säger alltid att det inte är jag som driver salongen, utan vi. Vi är öppna med siffror, pratar om när det går bra och när det går sämre och vi tar beslut om allt från prissättning till sortiment tillsammans. Går det bra ska de också märka det på lönen. Delaktighet och medskapande är viktigt för mig.

Drömmarna om framtiden handlar mer om innehåll än om storlek.

– Jag skulle kunna tänka mig en lite större salong, men inte för att ha tjugo stolar utan för att kunna skapa fler ytor: ett riktigt färgrum, ett eget schamponeringsrum, ett verkningstidsrum, ett stort personalrum. Och ett riktigt kök där jag kan laga lunch till kollegor och kunder ibland. Det gör jag redan, men med en liten kokplatta och en airfryer.

Samtidigt lockar det att stå mindre på golvet.

– På sikt vill jag gärna lägga mer tid på företagandet och utbildningar, och lite mindre på att klippa fem dagar i veckan. Men jag tror alltid att jag kommer vilja ha en fot kvar vid stolen, det är där magin händer.

Att se andra frisörer och salonger som kollegor och inte konkurrenter är en annan fråga som Ajla driver. Efter en visning i Värnamo tog hon initiativ till en nätverkslunch för frisörer i trakten.

– Jag frågade: “Skulle ni tycka det var kul att ses och prata om hur branschen ser ut här? Om elever, utmaningar och priser?”

Responsen var superpositiv.

– Många är ensamföretagare och då kan det vara guld värt att ha några man kan bolla med. Vi bestämde direkt att varje gång vi ses bokar vi nästa datum och ett tema. Det har verkligen bara varit positivt.

Hon tycker det är särskilt viktigt att gå ihop med andra i trakten, särskilt då hon tycker att småstadsperspektivet ibland glöms bort i branschsnacket.

– Jag tror många tänker att man måste till Stockholm eller någon storstad för att lyckas, men jag håller inte med. På en mindre ort kan du sticka ut snabbare – ryktet om att du är duktig sprider sig fort, säger hon och fortsätter:
– Däremot får man ibland höra: “Va, kostar det så mycket att klippa sig? Det här är ju inte Stockholm.” Då brukar jag säga att priset inte handlar om postnummer utan om kostnader, erfarenhet och kunskap. Värnamo eller Köpenhamn spelar ingen roll – hantverket är detsamma.

Pandemin och lågkonjunkturen har hon klarat sig relativt helskinnad ur.

– Det vågar man knappt säga högt, för många hade det fruktansvärt tufft. Men vi hade stor lokal, gott om plats mellan stolarna och en bred kundmix. Ingen blev permitterad, vi kunde jobba på. Nu märks lågkonjunkturen lite, men det är också naturligt. Kurvan kan inte peka uppåt varje år.
Trendsmässigt går Ajlas hjärta i dag mest till hår som håller över tid.

– Jag älskar att göra crazy färger ibland, men det roligaste är när kunden kommer tillbaka efter ett halvår och säger: “Egentligen hade jag inte behövt färga, det är fortfarande fint.” Då vet jag att jag gjort ett hållbart jobb. Långa, fylliga hår och extensions ligger mig också varmt om hjärtat.

Minst lika viktig som hållbar färg är en hållbar kropp.

– Jag har alltid tränat, framför allt styrketräning. För mig är det lika mycket för huvudet som för kroppen. Vi står, vrider oss, lyfter armarna konstigt hela dagarna – då måste man bygga styrka om man ska hålla länge i yrket. Jag skulle rekommendera alla frisörer att tänka på styrketräning som en del av jobbet, inte som en “extragrej”. Det är viktigt.

Privat beskriver Ajla sig som en familjemänniska som “jobbar för mycket och älskar att vara hemma”.

– Jag är 36 år, har två barn och en sambo. Nu väntar vi vårt första gemensamma barn, så det är lite babyboom både hemma och på salongen – flera av oss ska ha barn.

Även om jobbet nog är Ajlas största intresse försöker hon lägga tid på annat också.

– När jag inte är gravid gillar jag att dricka vin, äta god mat, resa och hänga med familjen. Mamma, pappa och min syster med familj bor också här i Värnamo, så vi ses mycket. Sedan är träningen är en del av vardagen, inte något extra.

Planen för 2026 är enkel:
– Överleva, skrattar hon. Gå på mammaledighet, komma tillbaka ganska snabbt, försöka behålla så många kunder som möjligt – och ha kul på vägen.

Till frisörer som funderar på att byta läge, testa ny teknik eller öppna egen salong har hon ett råd:
– Vad är det värsta som kan hända? Kör. Gå på magkänslan. Skiter det sig så kommer det något annat. Man måste våga tro på sin idé. Det gäller när du tar din första elev, när du flyttar från gågata till rondell – och när du höjer priset på en klippning. ◊

Av: Lisa Rosman Foto: Karna Brodén